Arbetet som långtradarchaufför består mestadels av sittande - Hur kan man undvika en för stor fysisk belastning av sittandet?
”Jag är chaffis och alltid på väg” sjunger Mattiesko i sin berömda sång Rekkamies och visst stämmer det. Arbetet som långtradarchaufför är till en stor del sittande arbete. Jag fick möjligheten att prata med en erfaren långtradarchaffis om hurdant det är att köra långtradare runtom i Finland. Eftersom denna pratstund var på arbetstid så är infallsvinkeln naturligtvis inom arbetarskyddet och närmare bestämt sittandet och den fysiska belastningen som förknippas med det. Denna chaffis vill inte vara namngiven, men vi låter det inte störa utan snackar fritt om ämnet.
- I de nuvarande fordonen är ju sätet så väl planerat och utfört att inga ställen domnar bort och man kan sitta ganska länge, konstaterar chauffören genast i början av intervjun. Detta stämmer säkert. Personligen har jag aldrig kört långtradare, men ergonomin har utvecklats inom alla branscher och säkert även inom förarhytten. Enligt webbplatsen för en långtradarfabrikör planeras förarhytterna mer än tidigare med tanke på att stöda sittandet och körandet. Planerarna fäster mer uppmärksamhet än tidigare vid körupplevelsen, ett användargränssnitt som fungerar intuitivt, ergonomin och även möjligheterna till vila och sömn i förarhytten.
Den chaffis jag intervjuar sitter inte endast i förarhytten utan arbetet varvas med stunder som kräver mer fysiskt arbete. - I mitt arbete ingår att lasta av när jag nått destinationen och dessa faser i arbetet innebär en paus från sittandet, berättar chaffisen. Vi fortsätter vårt samtal och det blir klart att alla chaufförer inte har dessa pauser med avlastning. För en del chaufförers del sköter någon annan lastningen och avlastningen och då ingår dessa fysiska skeden inte som pauser i sittandet.
Vad kan en chaufför göra för att få en paus i körandet?
Vad kan chauffören då göra under kortare och längre pauser? När jag frågar om de gym som utformats med tanke på professionella chaufförer vid en del servicestationer, kommer svaret snabbt: - Nog är de säkert bra, men inte hinner man nödvändigtvis utnyttja dem ens under längre pauser eftersom tiden mest går åt till att äta.
När jag bekantar mig med dessa gym noterar jag att det även finns olika träningsvideor som gjorts speciellt med tanke på chaufförer och videorna är gratis tillgängliga. En del videor innehåller rörelser som man behöver en kettlebell för, men en del kan man utföra med en käpp. Sådana är lätta att utföra under pauser även utan ett gym. Dessa gym lämpar sig säkert bäst för chaufförer som övernattar på rastplatsen, då har de mer tid. Men gymmen är ett riktigt bra drag av aktören.
Pauserna i arbetet för chaufförer kommer från lagstiftningen som säger att: Efter en körperiod på fyra och en halv timme ska föraren ta en rast på minst 45 minuter, såvida inte förarens dygnsvila eller veckovila börjar. Föraren kan ta rasten i två delar. Då ska den första rasten omfatta minst 15 minuter och den andra minst 30 minuter. Den andra rasten ska tas så att den sammanlagda körtiden inte överskrider fyra och en halv timme innan den andra rasten inleds. Som konstaterat under början av intervjun är sätet speciellt i nyare långtradare så bra att man kunde sitta längre, men de obligatoriska pauserna kommer från lagstiftningen.
Att sitta mer än fyra timmar i sträck är ju också för länge med tanke på arbetets fysiska belastning.
- Pauser på några minuter mitt i körandet håller jag nog när jag stannar vid en rastplats. Jag kontrollerar samtidigt lasten och då får jag automatiskt en paus i sittandet, konstaterar chauffören till slut. Även dessa korta pauser är viktiga ur ett arbetarskyddsperspektiv, eftersom fyra och en halv timme av sittande är en för lång tid för kroppen att sitta stilla, oavsett hur bra sätet är.
