Även en hund sitter endast på befallning – en del arbetstagare sitter för mycket utan att de märker det
Även när jag skriver denna blogg sitter jag, åtminstone så här till en början. Visst har min arbetsgivare skaffat ett justerbart bord till arbetsplatsen så att jag vid behov kan stå upp. När jag jobbar på arbetsplatsen justerar jag bordet alltför sällan och när jag arbetar på distans gör jag största delen av det så kallade kontorsarbetet sittande. Jag är aningens rastlös till min natur, alltså sitter jag sällan mer än tio minuter i sträck eftersom jag alltid tänker bäst när jag rör på mig. Jag yrar alltså lite omkring från stolen mest hela tiden helt per automatik. För vid Teams-möten innebär det här till exempel att kameran behöver vara avstängd ibland för annars väcker mina rörelser förundran hos de andra som deltar i mötet. Jag lider alltså under evenemang där jag är tvungen att sitta en timme och om föreläsaren inte uppmanar sina lyssnar till rörelse under föreläsningen. Min hjärna tar inte heller sedan väl emot information. Alltså om ni håller föreläsningar så kom ihåg detta!
Min livliga natur har sörjt för att jag inte sitter för mycket i mitt arbete. Det är dock inte nödvändigtvis fallet för andra som utför sakkunnigarbete. Någon med ett intensivt arbete kanske sitter några timmar i sträck utan att märka det och under årtionden börjar beteendet synas i hens fysiska väsen. Man har kommit fram till att långvarigt sittandet under flera år ökar risken betydligt för sjukdomar i stöd- och rörelseorganen. Även om arbetsgivaren är skyldig att identifiera skadlig belastning som vid statiskt arbete består av att sitta eller stå länge i samma ställning, har arbetstagarens egen initiativförmåga en stor betydelse för att sittandet inte ska belasta arbetstagarna i alltför stor utsträckning.
Vad kan vi göra under dagen?
Vad ska man då göra om sessionerna av sittande obemärkt börjar vara för långa? Nå, det vet vi ju nog. Man ska stiga upp från stolen och göra något annat än sitta. Gå eller göra lite pausgymnastik. Det finns varierande applikationer tillgängliga till telefoner med bra pausgymnastik. Om du inte är intresserad av dem är det bra om du tar en liten promenad. Huvudsaken är att man kommer ihåg att ta pauser i sittandet och gör dessa pauser till en vana. Tankarna löper säkert bättre efter en liten paus.
Om man funderar över detta på djupet så kan man undra om människan ens är skapt för att sitta? Också om det fanns stolar i tidens begynnelse så hade de säkert ingen stoppning. Men det fanns det ju inte. Visst kan man även sitta annanstans, men jag tror inte att människan ens är skapt för att sitta. Denna tankegång för mig till början av min karriär då jag arbetade som förman på ett bygge och jag minns hur min dåvarande chef var före sin tid och höll en del av telefonmötena i samband med löprundor. Vi undrade lite över detta, men slutresultat var att det föddes verkligt fina idéer under dessa möten. Det är ju i dagens läge tillåtet på det flesta arbetsplatser att hålla Teams-möten medan man promenerar i naturen. En del tänker naturligtvis att sådant inte hör hemma på arbetsplatsen, men personligen är jag absolut av den åsikten att tankarna löper bättre när man rör på sig lite och man kan ju sätta sig på en bänk om man vill ta en paus under promenaden. Då är den korta stunden av sittande inte belastande.
Till slut ännu en påminnelse för alla med sittande arbete så här när höstmörkret kryper på. Kom ihåg att hålla tillräckligt med pauser om arbetet kräver sittande. Korta pauser tillräckligt ofta piggar upp tankeverksamheten och ger kroppen motion, vilket betyder att människan som en helhet mår bättre. Jag önskar alla en trygg höst även i arbetets tecken!
