Vad lagstiftningen kräver av hörselskydd som används i arbetet?

Arbetarskyddsmyndigheten påminner arbetsplatser om att hörlurar inte är hörselskydd. Vid arbetsplatsinspektioner har arbetarskyddsmyndigheterna upprepade gånger stött på en situation där arbetstagare i en bullrig arbetsmiljö använder egna hörlurar eller in-ear-hörlurar avsedda för att lyssna på musik som hörselskydd. Även om sådana hörlurar kan ha en brusreducerande funktion, är de inte sådan personlig skyddsutrustning som lagstiftningen förutsätter.

Enligt arbetarskyddslagen ska en arbetstagares exponering för buller begränsas så att den är så liten att den inte medför olägenheter eller risker för arbetstagarens säkerhet eller hälsa. Arbetsgivaren ska identifiera de faktorer som orsakar buller och utreda arbetstagarnas eventuella exponering för buller. Arbetsgivaren ska utifrån bedömningen avlägsna risker och olägenheter som bullret medför eller minska dem så mycket som möjligt.

Statsrådets förordning om val och användning av personlig skyddsutrustning i arbetet (427/2021) förutsätter att endast sådan personlig skyddsutrustning som uppfyller för skyddsutrustningen särskilt föreskrivna krav får användas i arbetet. 

Personlig skyddsutrustning är indelad i tre kategorier enligt hur allvarliga risker den skyddar mot. Hörselskydd är personlig skyddsutrustning i kategori III, som skyddar mot allvarliga följder. Tillverkaren ska ge hörselskydden en EU-försäkran om överensstämmelse och utarbeta en bruksanvisning där den väsentliga informationen om användningen av hörselskydden framgår. 

Hörselskydd som uppfyller kraven ska vara försedda med CE-märkning och en fyrsiffrig kod (numret på den instans som övervakar skyddsutrustningens kvalitet). När det gäller skyddsutrustning av liten storlek, såsom öronproppar, finns märkningarna på förpackningen.

Mät bullret och fastställ vilka hörselskydd som behövs

Arbetsgivaren ska identifiera buller i utredningen och bedömningen av risker på arbetsplatsen. Genom en bullerriskbedömning, dvs. bullermätningar och bedömning av exponeringen för buller, fastställs vilka hörselskydd som behövs i arbetet.

Skydden väljs beroende på bullrets ljudnivå och frekvens så att arbetstagaren är skyddad mot bullret men vid behov hör till exempel larm- och varningssignaler. Om det behövs kommunikation i arbetet ska man välja skydd som möjliggör det. När behovet av skyddsutrustning har identifierats och fastställts i riskbedömningen ska arbetstagarna använda den skyddsutrustning som arbetsgivaren erbjuder.

Om ljudmiljön på arbetsplatsen inte förutsätter hörselskydd och arbetet till exempel gör det möjligt att lyssna på musik, kan arbetsgivaren tillåta användning av egna hörlurar i arbetet. Då ska arbetsgivaren i riskbedömningen fundera på eventuella ytterligare risker som användningen av hörlurar medför.

Arbetsgivaren kan utifrån riskbedömningen förbjuda eller begränsa användningen av hörlurar till exempel på grund av att det stör koncentrationen, att arbetstagarna inte hör varningssignaler eller inte märker trucktrafik, tunga lyft eller ljudsignaler för onormal användning av maskiner och anordningar. På arbetsplatsen är det alltså bra att diskutera och fundera på gemensamma spelregler även i den här frågan.

Information om begränsning av buller på arbetsplatsen finns i webbtjänsten Tyosuojelu.fi.

Mer information:
Inspektör Rami Laine, fornamn.efternamn[snabel-a]rfv.fi
Ansvarsområdet för arbetarskyddet, Regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland