En person som exponerats via andningsvägarna flyttas ut i friska luften och får vid behov konstgjord andning som man effektivast ger med hjälp av en blåsbälg. Till balken kan man koppla syreflödet från en tryckflaska. Syretillförsel är särskilt viktigt vid förgiftningar orsakade av kolmonoxid, svavelväte och cyanider.

Syror, baser och andra giftiga kemikalier orsakar skador vid stänk i ögat. Särskilt alkalier och mycket starka syror tränger snabbt in i vävnaden och orsakar skador i ögonen redan inom ett tiotals sekunder. Skölj ögat med rikligt med vatten utan dröjsmål.

Om stänk av substanser som denaturerar alkalier och proteiner, exempelvis lut och formalin, råkar i ögat skall ögat sköljas med vatten minst 15-20 minuter och vid behov under hela transporten fram till vårdplatsen.

Vid stänk av syra är sköljtiden 5–15 minuter.

Vid stänk av andra irriterande ämnen såsom organiska lösningsmedel sköljs ögat noggrant med rikligt med vatten.

Det exponerade hudområdet sköljs så snabbt som möjligt med riklig mängd vatten. Vid allvarliga olyckor i samband med frätande ämnen är det skäl att inleda sköljningen innan kläderna avlägsnas.

Observera dock att vissa frätande ämnen, till exempel klorsulfonsyra, bildar giftiga gaser när de reagerar med vatten. I sådana specialfall ska särskilda anvisningar övervägas.

Efter nöddusch ska nedsmutsade kläder tas av och isoleras vid behov. Tvätta huden med tvål och vatten och torka. Till sist täcks skadorna med ett sterilt förband. Då det gäller vissa substanser som t.ex. fenol och fluorvätesyra rekommenderas specialmedel för rengöring av huden och neutralisering av effekterna. För att avlägsna lite vattenlösliga ämnen, såsom fettlösliga bekämpningsmedel, kan man även använda adsorberande pulver, till exempel kaolin.
 

När patienten svalt ett farligt ämne beror åtgärderna för första hjälpen på ämnets kemiska och fysikaliska egenskaper, giftighetsgrad, tid som förflutit sedan ämnet svaldes och patientens kliniska tillstånd.

I allmänhet kan uppsugningen av ett organiskt ämne i magtarmen begränsas genom att patienten dricker vatten med medicinskt kol. Om det handlar om ett mycket farligt ämne och en livsfarlig mängd kan det bli aktuellt att få patienten att omedelbart kräkas.

En person som svalt ett frätande ämnen ska inte kräkas, i stället ska han eller hon genom att dricka vatten och skölja munnen späda ut halten i ämnet. Att kräkas efter att ha svalt organiska ämnen är inte tillrådligt eftersom ämnena då lätt råkar i lungorna och där orsakar en kraftig inflammation.

Om patienten inte är vid normalt medvetande eller har kramper får han eller hon inte svälja någonting.