Lagen definierar avgångsåldern men hindrar inte att arbeta efter att den har uppfyllts

Enligt arbetsavtalslagen upphör en arbetstagares anställningsförhållande utan uppsägning och utan en uppsägningstid vid utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren uppnår avgångsåldern, om inte arbetsgivaren och arbetstagaren avtalar om förlängning av anställningsförhållandet trots att avgångsåldern uppfylls. Då kan arbetsavtalet fortsätta att gälla tills vidare eller för viss tid. För en visstidsanställning förutsätts ingen annan grund än att avgångsåldern överskrids. Det är dock bra att skriva in detta i det nya arbetsavtalet för att undvika oklarheter.

Avgångsåldern är 68 år för dem som är födda 1957 eller tidigare, 69 år för dem som är födda 1958–1961 och 70 år för dem som är födda 1962 eller senare.

Anställningsförhållandet upphör automatiskt när avgångsåldern uppnås. Före det har arbetstagaren ingen skyldighet att säga upp sig och arbetsgivaren kan inte åberopa till exempel att arbetstagaren skulle ha rätt till ålderspension som grund för uppsägning.

Arbetet kan påverka pensionen. Mer information om pensionsfrågor finns på Pensionsskyddscentralens webbplats Arbetspension.fi: Arbete under pensionen.

I lagen finns ingen ordning för uppsägningen

Arbetsgivaren får säga upp ett arbetsavtal när det erbjudna arbetet av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker eller av orsaker som beror på omorganisering av arbetsgivarens verksamhet har minskat väsentligt och varaktigt. Då talar man om så kallade produktionsmässiga och ekonomiska uppsägningsgrunder och flera arbetstagare kan hotas av uppsägning. Arbetsgivaren väljer vem uppsägningen riktas mot, men valet får inte göras på basis av åldern. I vissa kollektivavtal har man avtalat om en så kallad uppsägningsordning.

Åldern är inte en grund till att försämra anställningsvillkoren

I diskrimineringslagen förbjuds att en arbetstagare missgynnas bland annat på grund av sin ålder. Då kan det vara fråga om diskriminering. Arbetsgivaren får inte säga upp arbetstagarens anställningsförhållande med åberopande av ålder, eller på något annat sätt försämra anställningsvillkoren enbart på grund av åldern. Det kan vara berättigat att försätta en arbetstagare i en ofördelaktig ställning endast om detta grundar sig på verkliga och avgörande krav som gäller kvaliteten på arbetsuppgifterna och utförandet av dessa. Behandlingen ska stå i rätt proportion till arbetsgivarens berättigade mål. Ibland kan sådana grunder vara till exempel faktorer i anslutning till hur fysiskt påfrestande arbetet är och ålderns inverkan på arbetssäkerheten. Även då är det viktigt att endast vidta nödvändiga åtgärder.

Arbetsgivaren får inte behandla arbetstagaren osakligt på grund av dennes ålder. Enbart det att arbetsgivaren frågar efter arbetstagarens pensionsplaner är inte trakasserier och osakligt bemötande enligt arbetarskyddslagen, även om det kan kännas obehagligt för arbetstagaren. Man får dock inte pressa eller skuldbelägga någon till att gå i pension. Arbetsgivaren får till exempel inte utöva påtryckning på en arbetstagare som överskridit åldern för ålderspension att säga upp sig som en lösning på en eventuell svag ekonomisk situation som arbetsplatsen befinner sig i. Arbetsgivaren ska också ingripa i andra arbetstagares störande tal på arbetsplatsen.

Rätt till lön för sjukdomstid och företagshälsovård

Alla försäkrade i åldern 16-67 år som är bosatta i Finland har rätt till sjukdagpenning om arbetsoförmågan på grund av sjukdom har börjat efter att den försäkrade fyllt 16 år. Dagpenning kan betalas ut högst till utgången av den kalendermånad under vilken den försäkrade fyller 68 år. Även om rätten till sjukdagpenning upphör vid ovan nämnda ålder, har arbetstagaren trots detta rätt till lön för sjuktid. I arbetsavtalslagen finns ingen motsvarande begränsning.

Den försäkrades skyldighet att betala sjukförsäkringens dagpenningspremie upphör efter den kalendermånad då den försäkrade fyller 68 år. Detta påverkar dock inte arbetsgivarens skyldighet att ordna lagstadgad företagshälsovård även för arbetstagare som har passerat denna ålder.

Placering av semester under en deltidspensionerad arbetstagares pensionsperiod

Arbete efter avgångsåldern intjänar semester enligt beräkningsreglerna i semesterlagen. Om arbetstagaren arbetar deltid under sin deltidspensionering enligt principen vecka-vecka, är det inte möjligt att placera en sammanhängande fyra veckor lång sommarsemester enbart under arbetsperioden. I sådana fall kan semestern ges så att en del av semestern infaller under den tid arbetstagaren är pensionerad (Arbetsrådets utlåtande TN 1376-2001, pdf, på finska).