Alla ämnen ska klassificeras och märkas enligt EU:s CLP-förordning (EG) nr 1272/2008, och därför innehåller etiketten på ämnes- och blandningsförpackningen faropiktogram, signalord, faroangivelser (H) och skyddsangivelser (P).

De långa övergångsperioderna gör att det på arbetsplatser fortfarande kan förekomma ämnen eller blandningar som är klassificerade och märkta enligt den gamla lagstiftningen. Kemikalier märkta enligt den gamla lagstiftningen fick marknadsföras fram till år 2017.

Faropiktogram följs av signalord. Med signalord avses ord som uppger hur allvarlig faran är. Fara är ett signalord, med vilken man avser allvarligare farokategorier, medan varning är ett signalord med vilken man avser mindre allvarligare faror.

Ytterligare information: Varningsmärken för kemikalier. Säkerhets- och kemikalieverket Tukes.

Hälsorisker

I CLP-förordningen finns tio faroklasser för hälsorisker, och de är indelade i kategorier. I del 3 i bilaga 1 till CLP-förordningen finns kriterierna för hur kemikalier klassificeras enligt hälsofara.

Faroklasser:                                                                    

1. akut toxicitet (oral och dermal, inhalation)
2. frätande eller irriterande på huden
3. allvarlig ögonskada eller ögonirritation
4. sensibilisering (luftvägar eller hud)
5. mutagenitet i könsceller
6. cancerogenitet
7. reproduktionstoxicitet
8.+ 9. specifik organtoxicitet (STOT):  enstaka och upprepad exponering
10. fara vid aspiration

Märkning av behållare och rörledningar

Arbetsgivaren ska märka kemikaliebehållare och -bassänger på ett ändamålsenligt sätt (handelsnamn och de varnings- och skyddsmärken som krävs) och märka kemikalierörledningar på ett ändamålsenligt sätt (innehåll och flödesriktning).

Dessutom ska arbetsgivaren med ändamålsenliga varningsskyltar märka lokaler, rum eller inhägnade områden där man förvarar stora mängder farliga ämnen eller blandningar. Varningsmärkningen ska alltid göras i närheten av lagringsområdet eller på dörren till lagret.

Märkning av kemikalieförpackningar

Arbetsgivaren ska se till att märkningarna av farliga kemikalier, biocidpreparat och växtskyddsmedel finns på svenska och finska. Om kemikalier inte förvaras i ursprungliga förpackningar ska de andra förpackningarna ha motsvarande faromärkningar (etikettuppgifter eller åtminstone handelsnamn och varningsmärken). Om faromärkningarna inte hålls fast på plastkärl kan man till exempel använda färgkodade kärl, vars uppgifter är tillgängliga på platsen där de fylls på.