Repetitivt arbete är arbete där korta liknande arbetsfaser upprepas hela tiden. I repetitivt arbete påminner arbetsfaserna om varandra när det gäller deras längd, kraftansträngning och arbetsrörelser. Som repetitivt arbete betraktas i allmänhet arbete, där en arbetsfas varar under 30 sekunder eller arbetsfasen består av upprepning av samma rörelser under mer än hälften av arbetsfasen, oberoende av dess längd.

Mest repetitivt arbete utförs inom industrin, byggsektorn, jordbruket och servicesektorn.

Repetitivt arbete kan orsaka olika slags smärttillstånd och belastningssjukdomar i de övre extremiteterna. Belastningssjukdomarna uppstår i allmänhet i handlederna eller armbågarna. Exempel på sådana belastningssjukdomar är seninflammationer i handleden, epikondylit dvs. tennisarmbåde och karpaltunnelsyndrom.

En belastningsskada eller -sjukdom uppstår ofta på grund av att flera faktorer samverkar. Belastningen av repetitivt arbete ökar av

• arbetsställning
• mycket repetitiva rörelser
• arbetets längd
• stor kraftansträngning
• grepp (t.ex. brett fingergrepp eller pincettgrepp)
• ställningar som avviker från handledens mittposition
• mekaniskt tryck på handen
• kyla och vibration
• individuella riskfaktorer (bl.a. ålder, kön, kroppsbyggnad, oerfarenhet i arbetet).

Den belastning som repetitivt arbete orsakar borde i första hand elimineras genom att automatisera ensidiga arbetsfaser som är bundna till maskiner. Om detta inte är möjligt kan belastningen minskas genom metoder relaterade till den enskilda arbetsplatsen och -miljön, arbetsutrustningen och arbetets organisering.

För att minska belastningen av repetitivt arbete gäller det att fästa uppmärksamhet vid följande omständigheter:

• Det finns tillräckligt med utrymme för att utföra arbetet och byta ställning på den enskilda arbetsplatsen.
• Dimensioneringen av arbetsplatsen, ytorna och stolen är lämplig och kan lätt justeras vid behov.
• Arbetstakten avgörs inte av en maskin, och arbetsrörelserna är varierande.
• Arbete som kräver mycket kraft utförs stående, och arbete som kräver fingerfärdighet och synförmåga utförs sittande.
• Arbetet omfattar inte utsträckt överarm eller stor kraftansträngning (t.ex. bära, skjuta på eller dra föremål, pressa eller vrida med handen eller fingrarna).
• Arbetet inbegriper inte rörelser där handleden avviker från mittpositionen eller upprepade handgrepp.
• De manuella verktygen lämpar sig för arbetet, är lättanvända och lätta (vid behov viktutjämningsdon).
• Händerna belastas inte av mekaniskt tryck från verktyg, bearbetade exemplar eller arbetsplatsens konstruktioner.
• Temperaturen är lagom för arbetet och arbetsplatsen dragfri. Man har skyddat sig mot kyla.
• Handskar skyddar mot olyckor, kyla och orenheter.
• Händerna utsätts inte för vibration eller skakningar.

Om nackdelarna med ensidigt arbete inte i tillräcklig grad kan förebyggas genom ovan nämnda åtgärder eller om arbetet inte till alla delar möjliggör användningen av dem, bör belastningen minskas genom omorganisering av arbetet. Exempel på detta är arbetsrotation och pauser. I arbetsrotation gäller det att beakta att arbetsfaserna är tillräckligt varierande och att arbetsuppgifterna byts med tillräckligt korta intervaller flera gånger under arbetsskiftet.

I arbetshandledningen ska man hjälpa arbetstagaren att välja arbetsrörelser som inte belastar de övre extremiteterna alltför mycket. Man kan i detta fall anlita sakkunniga inom företagshälsovården, till exempel en fysioterapeut.