Standarderna för maskinsäkerhet tar upp säkerhetsfrågor relaterade till maskiner samt deras system, anordningar och även komponenter som normalt är förknippade med maskinernas konstruktionsfas. Dessutom tar de upp frågor som tillämpas på maskinens livscykel. 

Det finns tre nivåer av maskinstandarder:

• A-standarder, allmänna och grundläggande standarder för säkerhet och riskbedömning som tillämpas på alla maskiner (12100:2010 och 14121-1 och -2) 
• Standarder av B-typ behandlar en säkerhetsaspekt, till exempel buller, damm, säkerhetsanordning. 
• Standarder av C-typ är maskinspecifika noggrannare strukturfrågor. 

I utvecklingen av maskinen bör man reda ut om det finns en standard av typ C för den maskin som konstrueras. Om en sådan standard finns styr den i allmänhet vilka standarder av typ B som behövs och vilka krav i standarderna av typ A som eventuellt ska iakttas. Kraven i standarderna av typ C är alltid primära i förhållande till kraven i standarderna av typ B. Syftet med standarderna av typ C är att presentera produktspecifika detaljerade säkerhetskrav (riskreducerande) för att uppfylla de väsentliga hälso- och säkerhetskraven i bilaga I till maskindirektivet/maskinförordningen. 

En presumtion om överensstämmelse får man endast genom att följa en harmoniserad standard. 

Information om standarder för maskinsäkerhet (på finska):

• Finlands Standardiseringsförbund rf
• Metallindustrins Standardiseringsförening rf
• Finlands Elektrotekniska Standardiseringsförening rf. 

Till exempel kan identifieringen av riskfaktorer och riskbedömningen göras med hjälp av standarderna SFS-EN ISO 14121, SFS-EN ISO 12100 del 1 och 2 samt maskinspecifika standarder.