Med temperaturförhållanden avses luftens temperatur, fuktighet, strömningshastighet samt värmestrålning på arbetsplatsen. Dessa fysikaliska förhållanden påverkar hur arbetstagaren belastas i arbetet. Belastningen påverkas dessutom av bland annat arbetstagarens individuella egenskaper, hur denna anpassar sig till heta eller kalla förhållanden samt av hur tungt arbetet är och hur ofta man tar pauser. Också kläder kan ha en betydande inverkan på hur värme eller kyla belastar. Arbetets belastning ökar, risken för olycksfall tilltar och skadliga hälsoeffekter kan uppstå när man arbetar i exceptionellt heta eller kalla förhållanden.

Arbete i heta och kalla förhållanden

Arbete i heta förhållanden utförs mest inom industrin. Arbete i heta förhållande omfattar bland annat smält- och gjutarbeten, värmebehandling, smide och valsning inom metallindustrin samt vissa arbeten inom glas- och keramiskindustrin. Arbetstagare i kök, tvättinrättningar och bagerier utsätts också för hetta. På sommaren kan arbetstagare utomhus utsättas för hög värme bland annat vid asfalt- och takarbeten samt växthus- och trädgårdsarbeten. Förare av fordon och maskiner kan också utsättas för värme om luftkonditioneringen inte är tillräcklig. Skyddsutrustning och tungt arbete kan orsaka värmebelastning även i en sval miljö. Sammanlagt uppskattas cirka 60 000 arbetstagare arbeta i heta förhållanden.

De som utsätts för kyla är arbetstagare inom till exempel jord- och skogsbruket, byggbranschen, livsmedelsindustrin samt de som arbetar med stuveri- och lagerarbete.

Temperaturförhållandenas hälsoeffekter på arbetstagaren

Hjärtfrekvensen stiger när man arbetar i heta förhållanden, eftersom kroppen försöker motverka värmebelastningen genom att svettas, samtidigt som kroppen kyler sig genom att öka blodcirkulationen i huden ju varmare omgivningen och ju tyngre arbetet är.

Kroppens vätske- och saltbalans påverkas om man svettas mycket. En arbetstagare som är van vid värme kan svettas upp till en liter i timmen. Om man inte ersätter vätskan som gått förlorad genom svettning, torkar kroppen ut. Uttorkning belastar blodcirkulationen, höjer temperaturen i de inre organen och risken för plötsliga värmerelaterade sjukdomar ökar.

Att svettas mycket irriterar huden och utsätter den för olika hudförändringar och -sjukdomar. Vid arbeten utomhus utsätts en oskyddad hud för solens UV-strålar och för brännskador. Värme kan försämra balansen och därmed öka risken för fallolyckor.

Arbete i heta förhållanden kan utsätta en arbetstagare för värmerelaterade sjukdomar så som svimning och utmattning på grund av värme. De första tecknen på en för stor värmebelastning är trötthet, huvudvärk och illamående.

Kortvarig exponering för värme förorsakar oftast inga problem för en frisk människa. Vissa sjukdomar, till exempel sjukdomar i andnings- och blodcirkulationssystemet, hjärtsvikt och svår njursjukdom, kan utgöra ett hinder för arbete i heta förhållanden.

Också kyla belastar kroppen och försämrar den fysiska funktionsförmågan. I arbetssituationer är det vanligaste problemet kylning av händerna och fötterna. En kraftig lokal kylning av kroppens perifera delar, såsom fingrarna och tårna och/eller huden kan orsaka köldskador (vävnadsskador).

Köldskador kan uppstå när omgivningens temperatur sjunker under noll. Kraftig vind kan förvärra skadorna. Fuktig luft och stillastående kan leda till förfrysning av fötterna, även om luftens temperatur är över noll.  Förfrysning kan till och med uppstå på några sekunder, om bar hud t.ex. vidrör den kalla metallytan på ett verktyg.

Bedömning av temperaturförhållanden och rekommendationer

Enligt arbetarskyddslagen ska arbetsgivaren utreda om det finns sådana faktorer i arbetsmiljön, inklusive temperaturförhållanden, som kan medföra fara eller olägenheter för arbetstagarnas hälsa. Om temperaturförhållandena medför olägenhet eller fara, ska arbetsgivaren bedöma deras inverkan på arbetstagarens hälsa och säkerhet samt utifrån bedömningen besluta hur olägenheten ska undanröjas eller minskas. Kortvarig exponering för arbete i heta eller kalla förhållanden medför i allmänhet inga skadliga hälsoeffekter, utan är närmast en störande olägenhet.

Eftersom det inte har fastställts några gränsvärden för de temperaturförhållanden som är bindande för arbetsgivaren, ska temperaturförhållandenas betydelse bedömas från fall till fall, till exempel i samband med företagshälsovårdens arbetsplatsutredning. Följande rekommendationer kan användas för att bedöma temperaturförhållandena på arbetsplatsen:

Arbetsbelastning	Värmeproduktion	Rekommenderad temperatur	Luftens strömning
lätt sittande arbete	under 150 W	21–25 °C	under 0,1 m/s
annat lätt arbete	150–300 W	19–23 °C	under 0,1 m/s
medeltungt arbete	300–400 W	17–21 °C	under 0,5 m/s
tungt arbete	400–W	12–17 °C	under 0,7 m/s

 

Den relativa luftfuktigheten borde ligga kring 30–50 procent.

Minskning av exponering för värme eller kyla

Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena i synnerhet när luftens temperatur på arbetsplatsen överstiger 28 °C eller understiger rekommenderade temperaturer enligt följande:

• 20 °C i lätt sittande arbete
• 18 °C i lätt arbete
• 15 °C i medeltungt arbete
• 10 °C i tungt arbete

I första hand strävar man efter att skydda arbetstagarna från olägenheter vid arbete i heta och kalla förhållanden genom tekniska lösningar, såsom luftkonditionering och isolering av värme- eller köldkällan. Till exempel kan värmestrålning från solen förhindras med persienner på kontor. Om det inte är möjligt att minska olägenheterna av temperaturen med hjälp av tekniska lösningar, ska man försöka minska dem med lämpliga kläder och pauser i arbetet. I extrema fall, till exempel i gjuteriarbete, kan man även behöva personlig skyddsutrustning.

Om luftens temperatur på arbetsplatsen trots tekniska åtgärder överstiger 28 °C, ska arbetsgivaren begränsa den tid som arbetstagarna utsätts för värme. En arbetsperiod får vara högst 50 minuter i timmen om luftens temperatur på arbetsplatsen är 28–33 °C. Om temperaturen överstiger 33 °C är den längsta tillåtna arbetsperioden 45 minuter per timme. I dessa situationer bör arbetstagaren därför kunna arbeta 10–15 minuter per timme i ett svalare utrymme eller alternativt hålla paus i ett svalare utrymme.