Avtalet behöver inte vara formbundet eller skriftligt. Ett avtal om arbete kan ingås fritt och objektet kan vara vilken mänsklig verksamhet som helst som har ekonomiskt värde. Avtalet förutsätter samförstånd mellan parterna om dess innehåll.

Avtalet kan också ingås i tysthet. I praktiken innebär det att avtalsparternas aktivitet eller passivitet i vissa situationer betraktas som godkännande av avtalet. Om parterna till exempel tidigare har haft ett skriftligt arbetsavtal och utförandet av arbetet fortsätter på motsvarande sätt, har det uppstått ett nytt arbetsavtal mellan parterna, även om ett sådant inte har ingåtts separat.

Avtalet som ligger till grund för anställningsförhållandet behöver inte vara kallat arbetsavtal, utan det kan ha kallats bland annat partner- eller uppdragsavtal. Avtalets rättsverkningar bestäms utifrån avtalets innehåll och inte utifrån dess namn.

Med personlig tillämpning avses att den som utför arbetet inte utan samtycke av den som låter utföra arbetet får utse en vikarie för sig själv eller avtala om att arbetet utförs med en tredje part. En arbetstagare i anställningsförhållande får alltså inte utse en vikarie för sig själv utan att höra arbetsgivaren.

Bestämmelser om anlitande av vikarie i anställningsförhållande finns i 1 kap. 7 § 1 mom. i arbetsavtalslagen.

För någon annans räkning innebär att den direkta nyttan av arbetet ska vara till nytta för den som låter utföra arbetet. Arbetstagaren har nytta av sitt arbete i form av vederlag, men det är inte en sådan nytta som avses här. Kravet på att arbete ska utföras åt någon annan kan förbli ouppfyllt närmast endast när arbetstagaren hör till samma förmögenhetskrets som arbetsgivaren. Detta kan vara fallet om arbetstagaren äger eller annars kontrollerar arbetsgivarbolaget eller en del av det. Då ska man bland annat granska om arbetstagaren lyfter vederlaget som lön eller dividend.

Aktiebolagets verkställande direktör och den ansvariga bolagsmannen i ett öppet bolag eller kommanditbolag står inte i anställningsförhållande, utan arbetar som bolagsrättslig aktör ofta utifrån ett separat direktörsavtal. Till exempel en styrelseordförande eller en styrelseledamot som äger en betydande del av bolagets aktier står inte heller i ett anställningsförhållande till bolaget.

En grov tumregel är att en ägarandel på över 50 procent av bolagets aktier leder till att personen inte har ett anställningsförhållande. En ägarandel som är mindre än detta kan tala för företagande om personen inte lyfter lön, får dividendinkomster från företaget, har med sin egen egendom i betydande grad deltagit i finansieringen av företaget – eller om det finns någon annan faktor som visar att personen handlar för egen räkning. En ägarandel på mindre än 20 procent visar sällan att man handlar för egen räkning. En person som äger merparten av bolaget kan dock ingå ett arbetsavtal med en arbetsgivare i bolagsform om hen så önskar.

Vederlaget behöver inte vara pengar, men till den som utför arbetet ska betalas an-tingen penninglön eller något annat vederlag som har ekonomiskt värde. Vederlaget kan alltså vara lära, reciprokt arbete, sysselsättningsmöjlighet eller naturaförmån såsom bostad eller måltid. Vederlaget kan också bestå endast av kundbetjäningsavgifter.

Vem som betalar vederlaget har ingen betydelse. Kännetecken för vederlag uppfylls alltså också när arbetet utförs för en part, men en annan part betalar ersättningen. En sådan situation uppstår till exempel i fråga om faktureringstjänster och vissa former av socialt arbete och till exempel när det gäller personliga assistenter. Till personliga assistenter betalas lönen i allmänhet av kommunen eller välfärdsområdet, även om den arbetsgivare för vars räkning arbetet utförs är den person som får assistans.

På grund av antagandet om vederlag ska arbetsavtalslagen tillämpas även om man inte avtalat om vederlaget, om det av fakta framgår att avsikten inte är att arbetet ska utföras utan vederlag.

Med ledning avses arbetsgivarens rätt att innan och under arbetets gång – om denne så önskar eller vid behov – bestämma var, hur och när arbetet utförs. Vid övervak-ningen är det å sin sida fråga om arbetsgivarens rätt – likaså om hen så önskar eller vid behov – att följa upp att arbetstagaren iakttar de givna bestämmelserna om arbe-tets utförande. Arbetsgivaren förutsätts dock inte att konkret och detaljerat leda och övervaka arbetstagarens arbete i praktiken. Ledningen och övervakningen kan också ske tekniskt till exempel via ett datorprogram, såsom i fråga om matbud.

Enbart det att arbetstagaren själv får bestämma sin arbetstid per dag eller vecka tyder inte på att detta kännetecken saknas. Det handlar snarare om ett arbetstidsvillkor. Det är bra att fästa uppmärksamhet vid om arbetsgivaren om hen så önskar har möjlighet att påverka arbetstagarens arbetssätt, tid och plats när arbetet har tagits emot samt övervaka att arbetstagarna handlar enligt givna anvisningar under denna tid.

En helhetsprövning behövs emellertid endast i fall där det i de realiserade arbetsförhållandena i praktiken har framkommit sådana fakta som klart talar mot ett anställningsförhållande och för ett självständigt företagararbete.

Enligt den ändring i arbetsavtalslagen som trädde i kraft 1.7.2023 ska man i tvetydiga fall bedöma om ett anställningsförhållande föreligger genom en helhetsprövning med beaktande av

• villkoren för utförande av arbetet
• de förhållanden under vilka arbetet utförs
• parternas avsikt i fråga om rättsförhållandets karaktär samt
• andra omständigheter som påverkar parternas faktiska ställning i rättsförhållandet.

Helhetsprövningen är en utmanande helhet. I rättslitteraturen har man i gränsdragningen mellan ett anställningsförhållande och företagararbete skissat upp så kallade materiella och formella kännetecken. I de materiella kännetecknen är det fråga om villkoren och förhållanden för utförandet av arbetet, medan de formella kännetecknen visar parternas vilja eller på annat sätt påverkar parternas faktiska ställning i rättsförhållandet.

Bland annat följande har ansetts vara materiella kännetecken för företagararbete:

• verksamhetens utbredning och offentlighet samt företagarens frihet (personen tillhandahåller själv sina tjänster offentligt och allmänt – i ett anställningsförhållande skulle detta i regel strida med förbudet mot konkurrerande verksamhet)
• företagarrisk (risk att förlora kapital, dvs. ekonomisk risk för verksamheten)
• den som utför arbetet får själv bestämma sin arbetstid
• i beloppet av den ersättning som betalas för arbetet beaktas pensions- och olycksfallsförsäkringsavgifterna (vederlaget borde alltså vara större än motsvarande arbetslön)
• den som utför arbetet har flera samtidiga uppdrag
• den som låter utföra arbetet har inte rätt till fast handledning
• den som utför arbetet har rätt att själv bestämma hur arbetet ska utföras och organiseras, dvs. slutresultatet avgör.

Formella kännetecken för företagararbete är bland annat:

• anmälan till handelsregistret och andra motsvarande anmälningar
• anskaffning av FO-nummer
• anteckning i förskottsuppbördsregistret
• tecknande av pensionsförsäkring för företagare
• sättet på vilket ersättningen betalas, dvs. om den som utför arbetet själv fakturerar sitt arvode och om mervärdesskatt ingår i summan (användandet av en faktureringstjänst talar inte ensamt för ett företagarförhållande).

I ett anställningsförhållande är det vanligt att arbetsgivaren skaffar de redskap som behövs i arbetet. Det är dock möjligt att man har kommit överens om att arbetstagaren arbetar med sina egna redskap och apparater. I 1 kap. 1 § 3 mom. i arbetsavtalslagen föreskrivs uttryckligen att ett sådant arrangemang är möjligt i ett anställningsförhållande. Det som talar för företagande är att anskaffningar av utrustning tyder på någon slags företagarrisk. Å andra sidan talar det för anställningsarbetet om en separat ersättning betalas för användningen av egna redskap.