Om det vid bedömningen av de biologiska agenserna risker på arbetsplatsen konstateras att verksamheten på arbetsplatsen kan leda till att arbetstagare exponeras, ska man tillämpa de metoder för att förebygga eller minska exponeringen som nämns i statsrådets förordning. Denna minimiskyldighet avseende exponering gäller också sådana arbetsplatser som inte avsiktligt använder eller arbetar med biologiska agenser.

Bekämpningsåtgärderna kan klassificeras på följande sätt:

• byta ut ett biologiskt agens mot ett annat som inte är farligt eller är mindre farligt
• i författningen om biologiska agenser (8 §) räknas de sätt upp genom vilka riskerna kan minskas
• hygien och metoder för personligt skydd
• information till och utbildning av arbetstagare samt kommunikation med arbetstagare i särskilda situationer (t.ex. olycksfall eller tillbud)
• särskilda åtgärder som gäller andra hälsorelaterade och veterinärmedicinska enheter än diagnostiska laboratorier, laboratorier och gårdar med husdjur samt industriella processer.

De särskilda åtgärderna fastställs enligt de förekommande biologiska agensernas riskgrupp som presenteras i bilagorna 3 och 4 till statsrådets förordning.