En utredning och bedömning av faror utgör grunden för arbetarskyddsverksamheten på arbetsplatsen. Enligt arbetarskyddslagen ska arbetsgivaren systematiskt reda ut faror som beror på arbetet och bedöma deras betydelse för arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

Bedömningen av farorna: 

• Ska kunna påvisas. I praktiken ska alltid en skriftlig eller elektronisk bedömningsmetod tillämpas. För en fara som äventyrar hälsan (t.ex. kemiska, biologiska och fysikaliska faror samt hot om våld) och uppenbart anknyter till en uppgift eller bransch förutsätts det i lagstiftningen alltid en skriftlig bedömning av faror.
• Vara uppdaterad.

Det är bra att omsorgsfullt planera bedömningen, eftersom den då kan genomföras lättare och snabbare. Arbetsgivaren ska anlita kompetenta sakkunniga, om hen inte själv har den sakkunskap som behövs för bedömningen. En sakkunnigpart är företagshälsovården, vars arbetsplatsutredning innehåller en bedömning av farornas betydelse för de anställdas hälsa.

Bedömningsmetoden väljs enligt arbetsplatsens storlek och arbetet som ska utföras

Arbetsgivaren kan välja den metod för bedömning av farorna som lämpar sig bäst för arbetsplatsen. På exempelvis Arbetarskyddscentralens webbtjänst kan blanketter laddas ned för detta ändamål. Det bör observeras att blanketterna har gjorts så att de lämpar sig för olika branscher samt arbetsplatser av olika storlek. Av denna anledning finns det i nästan alla typer av arbete faromoment som inte har tagits upp i blanketten,och å andra sidan innehåller blanketten punkter som är onödiga för någon annan arbetsplats. 

Metoden för bedömning av faror ska vara tillräckligt övergripande i förhållande till arbetsgivarens bransch, verksamhetens karaktär och arbetsplatsens storlek. I bedömningen ska beaktande tas till arbetets särdrag, t.ex. ensamarbete eller krävande förhållanden. För vissa typer av arbete finns det separat lagstiftning som ska iakttas (t.ex. byggarbete och hantering av farliga kemikalier).

Vid utredning av faror ska arbetsgivaren granska alla faror som anknyter till arbetsprestationerna och arbetsmiljön. 

En bedömning ska göras för alla typer av arbete som utförs på arbetsplatsen, inklusive

• servicearbete, arbete under driftstopp och i andra motsvarande specialsituationer
• arbete i exceptionella situationer och störningssituationer
• arbete under högbelastningsperioder och säsongarbete
• arbete under semesterperioder, perioder då vikarier och praktikanter anlitas
• arbete som utförs utanför arbetsplatsen (också utomlands) 
• arbete som på arbetsplatsen utförs av arbetstagare i någon annan arbetsgivares tjänst och av självständiga yrkesutövare (t.ex. varuleverantörer, lokalvårdare, service- och underhållspersonal), dvs. arbete som utförs på en s.k. gemensam arbetsplats.

Arbetsplatsförhållandena får inte heller för dessa arbetstagare ge upphov till faror. 

Bedömningen av faror är mångfasetterad

I bedömningen av faror ska beaktande tas till metoderna för att hantera arbetarskyddet, dvs. arbetarskyddsanvisningarna och förfarandena. Arbetsgivaren måste exempelvis ha en handlingsmodell för situationer där hot om våld uppstår, om en fara för våld uppenbarligen anknyter till arbetet. I bedömningen av faror granskas också hur hanteringsmetoderna fungerar i praktiken. En bedömning av hanteringsmetoderna och korrigeringar i dessa behövs, om det på arbetsplatsen finns anvisningar exempelvis för situationer där psykosocial belastning uppstår, men belastningen ger upphov till många sjukfrånvarodagar.

I bedömningen av faror används företagshälsovårdens arbetsplatsutredning samt uppgifter om sjukfrånvaro, yrkessjukdomar, olycksfall och tillbud. För att arbetsgivaren ska kunna analysera den ovan nämnda informationen måste det finnas en fungerande metod för insamlingen av denna på arbetsplatsen. I bedömningen säkerställs också att hälsokontroller ordnas för personer som utför arbete där de utsätts för en särskild risk för insjuknande.

I bedömningen av faror ska beaktande på en allmän nivå tas till arbetstagarnas personliga förutsättningar (t.ex. storlek, förändringar som anknyter till åldern, arbetserfarenhet och yrkeskunskaper). Till exempel arbetstagarens storlek kan vara avgörande för hur säkert ett arbetsredskap är eller om arbetsbänken är på ergonomiskt rätt höjd. I bedömningen ska beaktande också tas till behoven bland specialgrupper (t.ex. unga arbetstagare, gravida kvinnor och partiellt arbetsförmögna arbetstagare).

I bedömningen av faror ska också följande rutiner på arbetsplatsen och deras funktion granskas. En närmare beskrivning av dessa finns i arbetsboken Bedömning av risker på arbetsplatsen (på finska). Närmare information om tidigt stöd för arbetsförmågan finns på Arbetshälsoinstitutets webbplats. 

• handlingsprogram för arbetarskyddet
• samarbete inom arbetarskyddet
• introduktion och arbetshandledning
• verksamhet på en gemensam arbetsplats
• exceptionella situationer och störningar
• personlig skyddsutrustning
• användning av skydd och hjälpmedel
• ingripande i säkerhetsäventyrande aktiviteter samt risktagande
• missbruksprogram
• tillstånd för heta arbeten och utförande av heta arbeten
• larm och räddningsutrustning
• släckningsutrustning och deras märkningar
• passager och korridorer samt säkerhets- och signalbelysning i dessa
• utrymnings- och räddningsvägar samt deras märkningar
• arrangemang och utrustning för första hjälpen
• personalens handlingsberedskap i nödsituationer
• metoder för tidigt stöd för arbetsförmågan.

När frågor som anknyter till arbetarskyddsförfarandena har utretts övergår man till en bedömning av helheterna som farorna bildar. Dessa presenteras på fliken Typiska faror. 

---

 

Denna webbplats är en del av Europeiska kommissionens portal Your Europe. Hittade du det du sökte?