Anställningsförhållande
Gottgörelse
En person som utsatts för diskriminering eller repressalier har rätt till gottgörelse av arbetsgivaren. Gottgörelsen ska stå i proportion till gärningens allvar. Vid bedömningen av gärningens allvar beaktas förseelsens art, omfattning och varaktighet. Det finns Ingen nedre eller övre gräns för gottgörelse.
Arbetsgivaren och arbetstagaren har möjlighet att komma överens om ersättningen och ersättningsbeloppet. Om arbetsgivaren och arbetstagaren inte kan komma överens om gottgörelse ska gottgörelse krävas i tingsrätten. Talan avseende diskriminering ska väckas i domstolen inom två år från diskrimineringen. Om diskrimineringen är pågående ska talan väckas inom två år från det att diskrimineringen upphört. Vid rekrytering ska talan dock väckas inom ett år efter att arbetssökande underrättats om rekryteringsresultatet.
När ett diskrimineringsfall behandlas som tvistemål vid domstol ska så kallad delad bevisbörda iakttas. Detta innebär att den anställda eller arbetssökande först ska presentera konkreta fakta och utredningar som stöd för sitt påstående om diskriminering utgående från vilka man kan anta att han eller hon har diskriminerats (antagande om diskriminering). Det räcker alltså inte enbart med att påstå att man blivit diskriminerad. Därefter ska arbetsgivaren påvisa att man inte har agerat i strid med förbudet mot diskriminering och repressalier.
När domstolen fattar sitt beslut om gottgörelse kan den beakta arbetsgivarens strävande att förhindra eller avlägsna effekterna av förfarandet samt arbetsgivarens ekonomiska ställning.
Beviljande av gottgörelse förhindrar inte beviljande av ersättning med stöd av skadeståndslagen eller någon annan lag.
