Anställningsförhållande
Inkvarteringsförhållanden
Inkvarteringen ska uppfylla kraven på boendeförhållanden som föreskrivs i hälsoskyddslagen, om arbetsgivaren ordnar inkvarteringen för den utstationerade arbetstagaren i Finland under den tid som arbetet pågår. Dessutom ska arbetsgivaren iaktta bestämmelserna om boende och inkvarteringsförhållanden i kollektivavtalet som tillämpas på arbetet, om kollektivavtalet innehåller bestämmelser om boendeförhållandena.
Kvalitetskrav gällande inkvarteringsförhållanden
Inkvarteringsskyldigheterna gäller endast inkvarteringsförhållandena, dvs. inkvarteringskvaliteten, men inte arbetsgivarens skyldighet att ordna inkvartering för sin utstationerade arbetstagare.
Redan i dag ska de utstationerande företagen i fråga om utstationerade arbetstagare tillämpa Finlands lagstiftning om kraven på bostadsrum och bostadslägenheter. Föreskrifter om kraven finns i social- och hälsovårdsministeriets samt miljöministeriets lagstiftning och förordningar. Till nyheterna hör tillämpningen av bestämmelserna gällande inkvarteringsförhållanden i kollektivavtalet som tillämpas på arbetet.
De kvalitativa kraven på inkvarteringsförhållanden tillämpas på samma sätt för både utstationerade och nationella arbetstagare i syfte att främja likabehandling, om dessa bestämmelser har inkluderats i nationella lagar, praxis eller kollektivavtal.
Inkvarteringsförhållandenas kvalitet
Hälsoskyddslagen innehåller föreskrifter om de sanitära kraven som ställs på bostäder och andra vistelseutrymmen samt hälsorisker som förekommer i bostäder eller andra vistelseutrymmen.
Hälsoskyddsförordningen innehåller föreskrifter om de sanitära förhållandena för bostäder och andra vistelseutrymmen.
Social- och hälsovårdsministeriets förordning innehåller bestämmelser om sanitära krav som ställs på bostäder och andra vistelseutrymmen, och dessa tillämpas också i fråga om utstationerade arbetstagare. I förordningen föreskrivs om antalet personer i en bostad eller ett vistelseutrymme. I förordningen föreskrivs också om de fysikaliska, kemiska och biologiska kraven som ställs på boendeförhållandena.
Enligt miljöministeriets förordning om bostadsutrymmen, inkvarteringslokaler och arbetsutrymmen ska
- rumsarean för bostadsutrymmen, inkvarteringslokaler och arbetsutrymmen alltid vara minst 7 kvadratmeter
- rumshöjden i bostadsutrymmen, inkvarteringslokaler och arbetsutrymmen vara minst 2,5 meter, i småhus minst 2,4 meter
- bostadsutrymmen och inkvarteringslokaler ha fönster vars ljusöppning är minst 1/10 av rumsarean
- fönstrets placering och övriga arrangemang säkra ett ljust rum, möjlighet att se ut från rummet och möjlighet till olika slags inredning av rummet
- bostadslägenhetens bostadsyta vara minst 20 kvadratmeter
- en bostadslägenhets utrymmen och planlösning vara ändamålsenliga med beaktande av det tilltänkta antalet invånare, gemensamma utrymmen för bostäderna och förändrade användningsbehov
- i bostadslägenheten finnas ändamålsenliga utrymmen för vila, vistelse och fritid, måltider och matlagning, skötsel av hygien samt för nödvändigt underhåll och nödvändig förvaring som hänför sig till boendet
- i bostadslägenheten, eller till dess förfogande, finnas ändamålsenliga utrymmen för klädvård samt för förvaring av bohag, cyklar, barnvagnar och friluftsutrustning
- utrymmena förses med sådan inredning, utrustning och sådana tekniska installationer som krävs för användningen av utrymmena, och
- i bostadslägenheten alltid finnas toalett samt tillräcklig basutrustning för skötsel av den personliga hygienen och för matlagning.
Tillsyn
Arbetarskyddsmyndigheten tillser att eventuella bestämmelser om inkvarteringsförhållanden i kollektivavtalet som tillämpas på arbetet iakttas. Sådan eventuell misstänkt sanitär olägenhet i utstationerade arbetstagares inkvarteringsförhållanden som arbetarskyddsmyndigheten fått kännedom om kan anmälas till hälsomyndigheten.
Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten utövar tillsyn över eventuella misstankar om sanitära olägenheter. Myndigheten börjar utreda frågan om bostadens sanitära olägenheter när invånaren eller bostadsägaren anhängiggör misstanke om sanitära olägenheter.
I syfte att förhindra sanitära olägenheter kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten också temporärt begränsa antalet invånare i bostaden eller antalet personer i andra vistelseutrymmen.
