Vid planeringen av beredskapen och anskaffningen av utrustning för första hjälpen ska typen av arbete och arbetsplats och särskilda omständigheter beaktas.

Inom farliga branscher där man arbetar ensam eller långt från arbetskamraterna ska arbetsgivaren ordna en möjlighet att larma hjälp med ändamålsenlig utrustning (t.ex. mobiltelefon eller radiotelefon). Utrustningens funktionsduglighet (hörbarhet, batteriets längd osv.) ska beaktas när beredskapen för första hjälpen planeras.

Förvaring av utrustningen för första hjälpen

Utrustningen skall förvaras i god ordning så att hjälpmedel och redskap är 
lättillgängliga och vid behov även kan tas med till olycksplatsen. På fasta arbetsplatser kan utrustningen t.ex. förvaras i ett första hjälpen-skåp, förpackad i en väggställning eller i en bärbar låda. Det bästa sättet att hålla sårförband för vård av små skador rena är att använda en skild låda (en s.k. plåsterautomat).

På lådan, skåpet eller förpackningen för första hjälpen-utrustningen skall det finnas ett tydligt urskiljbart och varaktigt märke som utgöras av ett vitt kors på grön botten (utom i de fall då man har rätt att använda FRK:s symbol).

Var utrustningen är placerad ska vid behov anges med hjälp av skyltar. På anslagstavlorna i arbetstagarnas personalrum eller i andra lämpliga rum ska informeras om var utrustningen är placerad. Samtidigt kan man informera om vilka personer som har utbildats i första hjälpen, vilka rutiner som ska följas vid beställning av utryckningsfordon. Information om personer med kunskaper i första hjälpen samt anvisningar för att larma hjälp kan även finnas på en anslagstavla.

​​​​​​​Den utrustning för första hjälpen som fastställts inom företagshälsovårdssamarbetet ska finnas på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren ska se till att det finns en särskilt utsedd ansvarsperson eller arbetsplatsspecifik ansvarsperson för varje utrustning för första hjälpen (t.ex. skåp, back eller annan förpackning). Det är ansvarspersonens uppgift att kontrollera mängden första hjälpen-utrustning och dess skick samt förvaringsplatsens renlighet tillräckligt ofta (minst en gång per år). Arbetsgivaren ska underrättas om brister i utrustningen för första hjälpen.

Enligt lägesbedömningen kan en bår användas för att flytta den skadade till en säkrare plats i väntan på att den prehospitala akutsjukvården anländer till platsen. För att undvika ytterligare skador ska de skador personen eventuellt redan har beaktas. Det är skäl att undvika flytta en skadad person om det inte bedöms som nödvändigt till exempel på grund av hård köld, eldsvåda eller annan risk för rök eller gas.

T.ex. lättviktsbårar och olika typer av bårmattor.  En vakuummadrass som avsevärt underlättar transporten av en patient med smärtor kan användas som transportunderlag eller som sådan även som bår om det behövs. Det är bra att i närheten av bårarna eller andra transportanordningar förvara anvisningar om i vilka ställningar skadade eller insjuknade personer skall transporteras.

På arbetsplatser med brand- och explosionsfara eller risk för stänk av frätande eller giftiga kemikalier ska en anordning för spolning av ögonen och en nöddusch ingå i utrustningen. Snabb tillgång till nöddusch eller ögonsköljning kan förebygga uppkomsten av allvarliga ögon- eller brännskador. Duscharna ska kontrolleras regelbundet att de fungerar och att vattnet är rätt tempererat. I Finland kan man också använda rent kranvatten (dricksvatten) för att skölja ögonen.

Ögonsköljningen kan även ordnas med en fast sköljpunkt (t.ex. i samband med en vattenkran), en flaska ögonsköljning eller en ögonsköljningsspray. Vid valet av lämpligt genomförande är det skäl att beakta riskerna på arbetsplatsen, till exempel om det finns risk för metallspån eller kemikaliestänk. Här kan man dra nytta av företagshälsovårdens expertis. Om det är nödvändigt att fortsätta skölja ögat på vägen till akuten kan även det ögonsköljmedel som tas med vara nödvändig utrustning.